Vem är jag?

Jag skrev först en text här som innehöll standardmeningar om vem jag är som person och information om hur länge och vart jag jobbat med fotografi, men efter ett tag insåg jag att det hela kändes väldigt opersonligt och att det faktiskt inte säger särskilt mycket om mig själv. Så jag tänkte försöka att gå i alla fall liiite djupare än så.

När jag var sju år fick jag testa min pappas filmkamera för första gången och efter det har jag skapat allt ni kan tänka er. Jag och min bästa vän gick bland annat runt i byn med filmkameran och en trasig mikrofon, och bad alla människor vi mötte att säga grattis till min pappa som fyllde år. Vi sprang till och med fram till en motorcyklist som skulle tanka och bad honom säga grattis eftersom “pappa också gillar motorcyklar”, haha. Vi avslutade det hela med att göra en dokumentär om pappa själv som han fick i present.

Jag vet att mina vänner hade perioder där de ifrågasatte vad de ville göra, men jag har liksom alltid vetat. Jag sålde inramade fotografier på den årliga marknaden, fullständigt älskade kameran där bilderna lagrades på diskett och önskade mig en analog kamera med zoom när jag konfirmerades. Och nu är jag snart 30 och har ingen aning om hur allt gick så fort.

Så vad är det jag älskar så mycket?
För mig handlar fotografering om att stanna tiden och göra en känsla till något som går att ta på. Det är att kunna dela med sig av ögonblick till de som inte var där och att så nära som möjligt återuppleva det som hände precis då. Men det handlar också att stanna upp och fånga vardagen. Detaljerna och de små vardagliga händelserna, det som vi kanske inte minns lika bra i efterhand. Jag är inte mycket för uppställda bilder och poseringar, jag älskar när bilder är naturliga och fångar saker som de faktiskt är! För mig känns bilder mer när de har lite dovare och “murrigare” ton, så det är redigeringen jag valt. Jag kan sitta i timmar och spara inspirationsbilder på Pinterest, lära mig det senaste via Youtube eller scrolla genom alla de fotografer jag följer på Instagram. Om jag visste vad jag skulle kalla det hade jag helt klart lagt in det på min hobby-lista! ;)

Under gymnasietiden stod man i mörkerrummet och såg bilderna växa fram i de olika framkallningsvätskorna. Även om jag idag främst arbetar digitalt får jag samma känsla när jag ser bilden komma till sin rätt under redigeringen. Jag tycker verkligen att allt med foto är så jäkla roligt! Det liksom hoppar i hjärtat varje gång jag tänker på det.

Och så lite till..
Förutom fotografi och filmskapande älskar jag vegansk mat, att skriva, film (göra och se), musikfestivaler (i somras var jag i Polen och sprang på festival!) och häng med vänner. Mina katter, Taco och Sture är ihop med min sambo det finaste jag vet.

Jag kan inte sova utan öronproppar, irriterar mina vänner genom att trycka enter för många gånger när vi skriver i facebook-chatten, badar så fort jag får chansen och har (hittills) fem tatueringar. Men det absolut mest speciella med mig måste ändå vara att jag hatar kaffe (I know, I know, jag är från en annan planet) - men drömmer om att älska det någon dag, det ser ju så vuxet och professionellt ut. Ser framför mig hur jag, med en portfolio i ena handen och kaffet i andra flänger över gatorna påväg till något viktigt möte.

Med det säger jag tjing och hoppashoppas att vi hörs snart! Och så hoppas jag att ni har en fin dag, såklart!

Erica Gilbertson

1 (1 av 1)-206.jpg