Hej!

Det är lika bra vi börjar med det som brukar få flest att reagera med stora ögon: jag hatar kaffe och är inte särskilt förtjust i te. Nu när vi fått det ur vägen kan vi fortsätta ;)

Efter 19 år i en liten by med 600 invånare, lämnade jag de Halländska skogarna mellan Ullared och Varberg, och drog till Stockholm där jag bott sedan dess. I februari fyller jag 30 och jag har inte en aning om hur allt har gått så fort.

Idag delar jag lägenhet med min partner, Filip och våra lurviga barn, katterna Taco och Sture. Utöver foto älskar jag skapande och estetik i stort. Film, musik, skrivande. Det ska dock nämnas att jag är fullständigt värdelös på pyssel. Kan knappt göra en rak linje med en linjal. Den nivån liksom.

Jag kan inte sova utan öronproppar, går gärna på musikfestivaler (i somras var jag i Polen!), har ofta spelkvällar med veganknytis, åker allt på nöjesfält men vägrar gå spökhus trots att jag älskar skräckfilm, fuldansar konstant och älskar att bada. You name it - I’m in it!

Hur avslutar man en sånhär random grej då?
Jag älskar hummus!

Och självklart tar jag mobilbilder.

 
 

Men för att i alla fall prata liiite om det vi egentligen är här för har ni här mina tankar kring fotografering.
För mig handlar det om att stanna tiden och göra en känsla till något som går att ta på. Antingen väljer man att dela med sig av ögonblicket till de som inte var där, eller så bestämmer man sig för att behålla det för sig själv. Oavsett vad så handlar fotografering om att ta hand om ett viktigt minne man aldrig vill tappa bort.

För mig är det viktigt att få fram naturliga känslor i mina bilder. Många är rädda att det ska bli uppställt och stelt men allt sånt har jag självklart koll på! Jag har lekar och knep på lager som funkar oavsett om du är 3, 30 eller 100 år :) Dessutom får ni alltid ett tips-papper inför fotograferingen med t ex råd på färger på kläder, saker som är bra att ha med sig till barnen och liknande. Ni ska känna er så trygga som möjligt så ni bara kan njuta av hur roligt det är! Mitt mål är alltid att ni ska gå hem med en bra och glad magkänsla när vi är klara.

Under gymnasietiden stod jag i mörkerrummet och såg bilderna växa fram i de olika framkallningsvätskorna. Även om jag idag främst arbetar digitalt får jag samma känsla när jag ser bilden komma till sin rätt under redigeringen. Min stil är lite murrig och dov med jordnära toner och bilderna har en fin kornighet som direkt för tankarna till gamla filmrullar. Mitt mål med bilderna är att de ska beröra på ett eller annat sätt.

Foto är verkligen det bästa jag vet. Det liksom hoppar i hjärtat varje gång jag tänker på det.

Hoppas att vi hörs! Oavsett önskar jag er en fin dag :)
/Erica Gilbertson